*Förordning (2009:1263) om förvaltning av björn, varg, järv, lo och kungsörn*

/Regeringen tillkännager enligt 2 § lagen (2006:807) om kontroll av husdjur, m.m. att följande..
Syfte /Träder i kraft I:2009-12-15//

1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om förvaltning av björn, varg, järv, lo och kungsörn (stora rovdjur). Förvaltningen syftar till att djur av dessa arter ska finnas i så stort antal att arterna långsiktigt finns kvar i den svenska faunan och att djuren kan sprida sig till sina naturliga utbredningsområden. Detta syfte ska uppnås i en sådan takt som främjar samexistensen mellan människor och dessa arter samtidigt som skador och olägenheter förebyggs och begränsas.
Förvaltningsområden

2 § För förvaltningen av stora rovdjur ska det finnas rovdjursförvaltningsområden enligt följande.
1. Norra rovdjursförvaltningsområdet omfattar Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.
2. Mellersta rovdjursförvaltningsområdet omfattar Stockholms, Uppsala, Västra Götalands, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Dalarnas och Gävleborgs län.
3. Södra rovdjursförvaltningsområdet omfattar Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Skåne och Hallands län.

Samverkansråd

3 § För varje rovdjursförvaltningsområde ska det finnas ett samverkansråd för samverkan mellan länsstyrelserna inom området i frågor om förvaltning av de stora rovdjuren. I samverkansråden för Norra och Mellersta rovdjursförvaltningsområdena ska företrädare för Sametinget ingå.
Fastställande av nivåer och inriktning för förekomsten av stora rovdjur

4 § Länsstyrelsen ska till samverkansrådet lämna förslag till
1. det minsta antal föryngringar per år som förvaltningen ska syfta till att upprätthålla (miniminivå) för förekomsten av björn och lo i länet, och
2. inriktning för förekomsten av varg och järv i länet.
Samverkansrådet ska med utgångspunkt i länsstyrelsernas förslag enligt första stycket till Naturvårdsverket lämna förslag till
1. miniminivåer för förekomsten av björn och lo i rovdjursförvaltningsområdet och i vart och ett av de län som ingår i området, och
2. regionala nivåer för förekomsten av varg och järv i rovdjursförvaltningsområdet samt inriktningen för förekomsten av varg och järv i vart och ett av de län som ingår i området.

5 § Efter förslag av samverkansråden ska Naturvårdsverket fastställa
1. miniminivåer för förekomsten av björn och lo i vart och ett av rovdjursförvaltningsområdena och länen, och
2. regionala nivåer för förekomsten av varg och järv i vart och ett av rovdjursförvaltningsområdena samt inriktningen för förekomsten av varg och järv i vart och ett av länen.
Naturvårdsverket ska fastställa miniminivåerna enligt första stycket inom ramen för de nationella målen för respektive art och med beaktande av arternas naturliga utbredningsområden.
Översyn av nivåer och inriktning

6 § Naturvårdsverket ska minst en gång vart femte år se över fördelningen av miniminivåerna samt de regionala nivåerna och inriktningen för förekomsten av varg och järv enligt 4 § andra stycket.
Förvaltningsplaner och riktlinjer

7 § Länsstyrelsen ska upprätta en rovdjursförvaltningsplan för länet.
Samverkansråden ska med beaktande av rovdjursförvaltningsplanerna, de fastställda miniminivåerna samt de regionala nivåerna och inriktningen för förekomsten av varg och järv utforma långsiktiga övergripande riktlinjer för rovdjursförvaltningen i rovdjursförvaltningsområdet.
Rovdjursinventering

8 § Länsstyrelsen ska varje år undersöka hur många föryngringar av varg, järv, lo och kungsörn som förekommer i länet (rovdjursinventering).
Inom renskötselområdet ska länsstyrelsen dessutom varje år efter samråd med berörda samebyar undersöka hur många föryngringar av varg, järv och lo som förekommer inom samebyns svenska betesområde och om arterna förekommer regelbundet eller tillfälligt inom samebyn. Länsstyrelsen ska även efter samråd med berörda samebyar undersöka om björn eller kungsörn förekommer inom samebyns svenska betesområde.
Resultaten av rovdjursinventeringarna ska lämnas till Naturvårdsverket.

9 § Naturvårdsverket ska årligen granska och fastställa inventeringsresultat för varg, järv, lo och kungsörn. Om vädret gjort det omöjligt att inventera en art, ska Naturvårdsverket i stället göra en uppskattning av beståndet.
Naturvårdsverket ska minst en gång vart femte år göra en uppskattning av beståndet av björn.
Bemyndiganden

10 § Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om verkställigheten av denna förordning.
Om rennäringen berörs, ska Naturvårdsverket höra Sametinget innan föreskrifterna meddelas.

Människans bästa vän och rovdjur och hund?

Det är lite konstigt att får läsa på Svenska Jägarförbundets hemsida i Daniel Lignés blogg att ” Ger man sig in i leken får man leken tåla” Då hans hund hade blivit biten av en björn. Men hur hade det låtit om det varit varg? Se länk för hela blogginlägget

http://www.jagareforbundet.se/oew/default.asp?oewcmd=45&mid=2&bid=89&pageid=24515&path=23841&pid=1794

Norr om Molkom i södra Värmland  hittades en skjuten Golden Retriver. Och förklaringen finns i länken undertill. Hunden var utlagd som åtel för mård? Är det ett sätt att behandla sin så kallade bästa vän efter slutet?

http://www.vf.se/Nyheter/Varmland/Dod-hund-utlagd-som-jaktlockbete-091005.aspx

Koordinator Rovdjursnätverket

Krister Kristensson

Antal vargar i Värmland.

(Insändare publicerad i Värmlands Folkblad 090831)

Diskussionerna går om hur mycket vargar det finns i Värmland. Det finns uppgifter på allt ifrån 50-60 vargar till 500 vargar. Men hur ser det ut i verkligheten? Antalet vargar är inventerade under vinterperioden december 2008 – 2009. Och föryngringarna för 2009 är inte medräknade på grund av att ingen information finns om föryngringar i Värmland.

Vargen återetablerade sig i Värmland tidigt 1981 och har sedan dess har den varit ett naturligt inslag i våra skogar här och har haft en spridning från Värmland till Norge och angränsande län. Den är ett myternas djur och de moderna myterna om varg fanns under både 80-talet och lever kvar 2009.

Men hur ser det i de värmländska reviren?  (Samtliga uppgifter hämtade från Viltskadecenters inventerings sammanställning från länsstyrelsernas inventeringar 2008-2009).

De revir som ligger helt inom länsgränsen är 9 revir totalt. Koncentrerade till största delen i norra Värmland. Antalet vargar i dessa revir var 29 stycken.  Antalet vargar inom parantes.

Nyskogareviret (7), Acksjö (7), Juvberget (2, steril hane), Halgå (2), Stöllet (2), Jangen (2), Sandsjön (3), Bogen (2) och slutligen Glaskogen (2).

Men det finns fem osäkra områden i Värmland. Som är inventerade men med osäkra resultat och inget 100 % fastställt. Antalet varg  4-8 vargar.

Sysslebäck (0-2), Brattfors (1-2), Fryksåsen (1-2), Töcksfors (1), Letten (1).

Vi har även 4 stycken revir som delas med andra län och Norge.  Vargarna rör sig fritt över länsgränserna och Norge gränsen. 22-24 stycken vargar.

Gräsmark (4-6) , Amäck (5), Ulriksberg (5), Loka (8).

Med ledning av de här siffrorna är antalet vargar i Värmland 29 stycken säkerställda, 4-8 vargar osäkra och med gränsreviren är det lite osäkert hur man ska räkna på grund av att de vargarna uppehåller sig i olika län och Norge vid olika tillfällen blir det lite svårt att räkna in dessa helt inom Värmlands län. Och bland annat Ulriksbergsreviret (föryngring 2009) delas med två andra län. Med tanke på detta så kan det vara en stor variation på antalet vargar inom Värmlands gränser från dag till dag.

En av orsakerna till att reviren ligger så tätt i norra Värmland kan vara den goda älgtillgången speciellt på vintern när vandringsälgarna går in i Värmland. Även det att det inte är så tättbefolkat i skogarna i norr. Och att jaktlagen har vant sig vid att det finns varg där och anpassat jakten efter detta.

Hoppas detta har gett en lite större klarhet över antalet varg och revir i Värmland.

Krister Kristensson

Koordinator

Rovdjursnätverket

Vargjakt.

Vargjakt –varför det?

Av alla ursprungliga delar i den nordliga vildmarken skulle jag säga att av vargen utgör den största utmaningen för människans klokhet och goda föresatser”

Paul L Errington, 1967

Of Predation and Life

Med början på 60-talet har fredning av varg lett till en ökning och spridning av vargen i Nord-amerika såväl som i Europa. Genom överenskommelser inom FN och följdbeslut har vargen och de övriga stora rovdjuren placerats i kategorin ”strängt skyddade arter”. Dessa får inte avsiktligt dödas enligt EU:s Art- och Habitatdirektiv, regler som även omfattar Sverige sen 1993. Den dåvarande alliansregeringen ratificerade direktivet som övertogs i sin helhet av den efterföljande samarbetsregeringen vid Sveriges inträde i EU 1995.

Det finns alltså en samsyn oavsett politiskt styre att de stora rovdjuren skall skyddas och att deras populationer skall växa så att de blir långsiktigt livsdugliga.

Hur kan det då föreslås vargjakt på en liten sårbar, långtifrån långsiktigt livsduglig vargstam?

Vidlyftiga löften avgivna under valrörelsen 2006, om begränsning av vargstammens måste uppfyllas. Istället för att sakligt informera om bakgrunden till artskyddet så frestades vissa väljargrupper med löften som nu kräver genomförande.

Inom ramverket Art- och Habitatdirektivet finns rimliga och mycket preciserade undantag från regeln att djuren ”inte avsiktligt får dödas”. För att undkomma de stränga kraven för vargjakt så har miljöministern, med benäget bistånd från delar av bevarandesidan, lyckats formulera ett problem som inte har någon annan lösning än jakt -inavel. Den ”sönderavlade vargstammen” som är bortom all räddning skall jagas och inte längre tillväxa i antal. För att klara den uppföljning av bevarandestatusen som granskningen kräver tillförs nya vargar genom omflyttning och inplantering. Vargen skall alltså räddas genom att skjutas! Det finns anledning att fråga sig om inte Erringtons inledning visar att utmaningen varit regeringen övermäktig. Nya problem uppstår som kräver sin lösning,

- Var skall de införda vargarna placeras?

- Förhindrar åtgärden att naturlig invandringsväg skapas och därmed i verkligheten att en långsiktigt livsduglig population upprättas?

- Kommer svenska folkets överväldigande positiva inställning till en frilevande svensk vargstam att äventyras?

Bättre då att informera människor om fattade besluts bakgrund och innebörd.

Bättre då att ta tag i den illegala jakten, som statistiskt innebär att 30 vargar dödas illegalt i år. Bättre då att märka skotermattor som ökar möjligheten för naturligen invandrade vargar att ta sig igenom renskötselområdet levande.

Viljan att motverka illegal jakt tycks liten. Tidigare har regeringen fattat beslut om att permanenta en utvidgad §28, en rätt att freda tamdjur mot rovdjursangrepp. Den här förändringen har av åklagarämbetet beskrivits i termer av ”att fredningen i praktiken upphört”. Rätten att freda sina tamdjur finns sedan länge genom brottsbalkens nödparagraf. Kan upphävandet av fredning vara den metod med vilken illegal jakt skall minskas?

Målet en långsiktigt livsduglig vargstam finns kvar men uppnåendet har skjutits på framtiden och förbi nästa valrörelse. Är det så politik blir till konst?

I skrivande stund offentliggörs en attitydundersökning från Värmland. Av 1700 tillfrågade Värmlänningar visar sig majoriteten vara för en fridlysning av vargen. Detta är den i debatten alltför tysta, (eller nedtystade?) –majoriteten.

Ordförande Svenska Rovdjursföreningen

Krister Persson

Nej till vargjakt 090615

(Detta upprop är gjort på intiativ av Nätverket vargar.  Är inte samma som Rovdjursnätverket).

Upprop mot vargjakt överlämnat till Miljödepartementet

Miljödepartementet har idag tagit emot en namnlista på närmare 5.000 namn till förmån för våra vargar och deras rätt att leva i vårt land, och därmed mot jakt på varg.

Listan är en klar indikation på att Sveriges befolkning fortfarande önskar ha en stark vargstam i landet.

”Nätverket Vargar” har under fyra månader samlat ihop 4.893 namn mot jakt på varg. Det är ungefär dubbelt så många namn på ungefär samma tid jämfört med ett upprop från jägarsidan ”för jakt på varg”.

”Nätverket Vargar – ett nätverk för rovdjur i Norden” är en förening på internet, som administreras av en medlem.

Namnunderskrifterna överlämnades idag på förmiddagen till Leif Holmberg, politiskt sakkunnig/rådgivare på departementet. Uppvaktningen gjordes av Calle Blåholtz, Västra Torup, samt Inger och Erik Malmström, Bälinge. De uttryckte undertecknarnas förhoppning att denna klara manifestation ska uppmärksammas i den fortsatta behandlingen av den nyligen framlagda propositionen om ny rovdjurspolitik – ett förslag som innebär jakt på varg.

Överlämnandet föregicks av flera veckors ovisshet huruvida miljöministern var intresserad av att ta emot uppropet. Till slut tog ”Nätverket Vargar” saken i egna händer och bestämde ensidigt tid för överlämnandet. Uppropet avslutades sålunda med att Leif Holmberg idag tog emot luntan med de nära 5.000 namnunderskrifterna.

För Nätverket Vargar

Tryggve Hedtjärn, Calle Blåholtz, Erik Malmström, Inger Malmström

Brev till miljöministern från en rovdjursvän!

Hej Andreas!

Liksom vargmotståndarna, vill även jag göra min röst hörd.

Påtryckningarna från vargmotståndare, blir alltmer aggressiva. Det är väl det som är syftet, att pressa och stressa er politiker och myndigheter.

Frågan är hur hanterar ni det, eller vidare, hur kommer ni att hantera detta?

Jag tror inte att man ökar en acceptans för rovdjur, genom att flytta ner rovdjursförvaltningen lokalt och att införa jakt på ett fredat djur, som faktiskt vargen är.

Att flytta ner rovdjursförvaltningen till regionalt, anser jag vara förödande för vargstammen.

Fungerar det inte nationellt sett, hur skall det då kunna fungera regionalt sätt?  Där trycket är som värst. På vargmotståndarnas marker.

Men hur kan man införa jakt på varg, och som dessutom är fredad.  Vargstammen anses ju inte ens vara säkerställd och långsiktigt livskraftig?

Handlar det om okunskap hos er politiker?

Eller handlar det om en förändrad syn på den biologiska mångfalden, motför ex 1997, på Anna Lindhs tid, då man hade den känslosamma delen kvar i sitt tänkande och agerande.

Man ansåg att djur och natur har ett värde, liksom människan, att vi är länkar som behövs i kedjan.

Och att vi människor kan leva tillsammans med de vilda djuren, sida vid sida.

Nej, jag tror största delen beror på trycket från bla jägarna som är mer än aggressivt, och som vill att man inför jakt på det djur, som man till största delen ser som sin värsta konkurrent. Ekonomin (bidrag) , rädsla och att man vill ha som det alltid varit, dvs att kunna ha löshunds jakt, fäbodjuren fritt gående etc är andra orsaker.

Och av detta, söker man skyddsjakter.

Vi har sett under det senaste två åren, att beviljandet av skyddsjakter drastiskt ökat.

Men varför ansöker man och vad använder man för argument?

Jag har gjort en lista på de olika argumenten:

Vargen är blodtörstig.

Vargen är en mördare.

Vargen äter barn.

Vargen sliter våra hundar i stycken.

Vargen äter upp viltet.

Vargen förstör växtligheten.

Vargen förstör mjölken som fäbokorna producerar.

Fäbokorna får inflammation i juvrena.

Fäbokorna blir stressade och vågar icke gå hem.

Barnen måste åka taxi till skolan.

Barnen får inte gå ut på kvällen.

Vargen är inplanterad.

Vargen är oskygg.

Vargen jagar rådjur på åkern.

Vargen är inavlad.

Vargen/rovdjuren kostar för mycket.

Vi måste flytta till staden.

Vi kan inte vara i skogen och plocka bär och svamp.

Vargen utrotades under 1800-talet.

Vargen är inget nytto-djur.

Vargen är en ohyra, kräk, best etc.

Dessa argument man använder sig av i dessa skyddsjaktsansökningar, handlar till stor del, oftast om att man vill ha bort vargen.

Man vill inte ha varg.

Man vill ha NOLLVISION.

Det är det man är ute efter.

Argument för skyddsjakt är inte det enda sättet att få bort vargar.

Metoderna är många, som utförs tyst inom jaktlagen, såsom att man framkallar konflikter med varg och jakthund, eller konflikt med tamdjur såsom får.

Andra metoder är förgiftning av åtel.

Ofta, under vintertid, använder man sig av skoter och hetsjagar rovdjuren.

Antingen körs de ihjäl eller skjuts de strax efter.

I rovdjursutredningen tog man upp, att man skulle införa märkning av skoter, för att på så sätt kunna bekämpa jaktbrott. Den punkten har jag inte hört något om.

För att kunna bekämpa jaktbrott, måste man vara konsekvent.

Alltså, det spelar ingen roll, om ni tillåter jakt, regionaliserar rovdjursförvaltningen eller inplanterar respektive inseminerar vargar, så kommer brottsligheten att fortgå, ända till deras sista krav blir att utrota vargstammen.

Vad gör ni då?

Låter ni deras sista önskan gå i uppfyllelse och gör det till en stor skandal i både Sverige och Internationellt, eller väljer ni med stolthet, att vi har en frisk vargstam?

Människor är oerhört upprörda både i storstäderna så och på landsbygden över hur ni politiker hanterar rovdjurspolitiken, och att ni bara har lyssnat till vargmotståndarna.

Dessa kommentarer har jag kopierat från en artikel : Vargjakt kan tillåtas redan i år DalaDemokraten-webb:

”Jag lyssnade också på Radio Dalarna i går, och nån sa att det var positivt med legal jakt för då skulle den illegala jakten försvinna???? Är det ett sånt samhälle vi ska ha, skjut och döda illegalt så blir det lagligt till slut, då har det väl ändå gått för långt. Nej förstatliga jakten om vi nu behöver skjuta några djur alls, men låt först Björn och Varg äta sig mätta, för de har ingen bössa att skydda sig bakom och ingen kött disk att handla i.”

”Konstigt! Vi som bor i Nås och vistas i skogen, vi ser rådjur på åkrarna varje dag och i skogen skuttar harpaltarna som dom alltid har gjort! Den som inte ser detta måste sitta inomhus och snegla ut genom fönstret mot sin egen gårdsplan. Både får och kor går och betar i sina hagar i Nås, inget kreatur har blivit angripet trots att man skriker ut att det är fullt av vargar i byn. Majoriteten av invånarna i Nås är för vargen,så är det!! ”

”Hur är det nu Ivan, är vargstammen en ”god och livskraftig stam” eller inte ? Min sign. ja jag pratade med en bekant som rådde mig att inte skriva mitt namn, då han gjorde det en period och fick därmed hotbrev med posten och andra trakasserier, och dessa hot utfördes väl inte av sådana som tyckte som honom själv, utan någon/några som delar dina åsikter. Men svara nu, är vargstammen god och livskraftig ? ”

”Blivande Jägare.. Kan du utveckla lite mer vad viltvårdande innebär, viltinventering sköter ju redan Länsstyrelsen, som inte har någon som helst vinning av att förvränga siffror på antal varg i Sverige. Inte ett anmält angrepp på tamdjur under hela förra året, i Dalarna, enligt samma instans. Jägarna förr i tiden jagade på samma villkor som vargen, de behövde mat till familjen, men det är ju längesedan, jättelängesedan, FÖRR I TIDEN…är det, det arvet som du är så stolt över, traditionen, oj, vakna, vi lever i ett civiliserat samhälle nuförtiden. Nu lever vi på 2000-talet, och i Sverige, visst finns det människor här som har det knapert, men de brukar kunna få hjälp av staten. ”

Det ni politiker borde göra för att visa att vi har kommit längre i vårat tänkande än på 1800-talet och att våra kunskaper har ökats, är att:

1. Ställa hårdare krav på tamdjurs ägare och jägare att använda sig av förebyggande åtgärder, som alltför sällan nyttjas. Det är vår skyldighet som djurägare att ta ansvar för både våra djur och våra egna handlingar.

2. Att ändra vissa lagar för respekt för våra vilda djur.

Att behålla de lagar som finns, och att ändra tillbaka till tidigare paragrafers innefattande, som tex §28. som ni har ändrat på och som nu är permanentad och tillika radikalt förändrad. Denna §28, som skulle vara är ett skydd för de fredade rovdjuren vi har i Sverige.

Något som jag finner mycket märkligt, är att andra fredade djurarter som tex rovfåglarna har större skydd än våra 5 stora rovdjur.

3. Att polismyndigheter i alla län blir mer engagerad i jaktbrott.

Vill samtidigt ge Gävleborgs polismyndighet en eloge för deras arbete med jaktbrott, och dess engagemang ute i reviren.

Skulle vilja se mer samarbete mellan olika län.

4. Att någon som begått ett jaktbrott åtalas. I nuläget  frikänns de flesta.

Ett sådant fall hände i Vägsjöfors i Värmland 2007.En varg hade tagit sig i en fårhage, istället för att stänga av strömmen, hämtade man ett gevär och sköt djuret. Människor ropade och skrek att mannen skulle stänga av strömmen och släppa ut djuret, men han ignorerade detta. I sin panik att komma ut, bet vargen i el stängslet och sargade hela munnen. Kvar i hagen gick fåren som likt vargen var i panik. Denna händelse blev filmad, och finns som ett starkt bevismaterial.

Detta är ett grymt djurplågeri!

Människor har börjat granska dessa Lodjursfällor och noterat att ett stort antal är oregistrerade och ses absolut inte över en gång om dagen.

Det är bevisat att Lodjuret får panik i fällorna och klöser sönder klorna, biter och gnager i träet för att komma ut ur fällan och vid obduktioner har man bevisligen hittat träbitar och träflisor i magen.

Ibland händer det att Lodjursungarna blir kvar utanför fällan, väntande på sin mamma som desperat försöker ta sig ut.

Jag kan inte annat än kalla det för grymt djurplågeri, och detta tillåter vi i moderna Sverige idag. Vi lever ju trots allt på 2000-talet, då vi borde ha kommit längre i vårat tänkande, men framförallt fått mer kunskap.

Jag ställer mig frågan, skall inte våra djurskydds lagar gälla, oavsett om det handlar om tama eller vilda djur?

I annat fall borde den lagen verkligen ses över !

Av mitt tolkande kommer jag fram till att våra vilda djur idag, har absolut inget som helst värde längre, liksom naturen, den hela biologiska mångfalden, det som man under många år har försökt bygga upp i Sverige och bevara det.  Det är politik idag, och SJF, LRF, Samerna och Fäbobrukarnas vilja har accepterats. Deras särintressen är viktigare än allt annat. Man har tom infört Pilbågsjakt i Sverige. En gammal jaktmetod från urminnes tider, det har vi återupprättad idag. Vad kommer härnäst, åtling, gift, saxar, snaror slagfällor för de stora rovdjuren?!

Det råder en stor besvikelse och frustration bland människor som värnar om vargen, rovdjuren, viltet, hela mångfalden och som faktiskt utgör majoriteten av Svenska folket.

Förtroendet för SJF, att de skall sköta viltvård, har absolut minskat och man anser idag att det mer handlar om jaktvård, icke viltvård.

Om man frågar människor på landsbygden, hur många det egentligen är som är emot varg, får man svaret, att mer än hälften är faktiskt för varg, dvs majoriteten.

Den andra delen består av människor som är emot varg, och de som inte besitter tillräckligt med kunskap utan lyssnar till vargmotståndarnas högljudda röster.

Människor på landsbygden är frustrerade och besvikna över att ingen lyssnar på dem, och för att de inte får föra sin egen talan ut i media, pga hot och trakasserier.

Därför, att jägare på landsbygden har utsett sig själva till talesmän, för de övriga på landsbygden.

Allting handlar om jägare, samer och bönders intressen och vilja.

Ingen har under dessa två år som gått, sedan Alliansen blev den nuvarande regeringen lyssnat på faktiskt majoriteten av Svenska folket. Det kan vi se i det facit vi nu har i handen, att så är fallet. Därför att alla krav som gått igenom och är på väg att behandlas är krav från just vargmotståndarna.

Det finns fler intresseorganisationer i Sverige.

Vi är fler människor som vill få våra känslor hörda och respekterade, inte bara vargmotståndarnas.

Lätt uträknat, är det ca 5% av Sveriges befolkning som har fått rätten att bestämma vilken rovdjurspolitik som vi skall ha i Sverige, det är väl ändå märkligt?

Det pratas om att stadsbor inte har tillräcklig kunskap för att ansvara för rovdjursförvaltningen, men som jag kan se det, så är det nog tvärtom.

De flesta som bor på Landsbygden och i Storstäderna ser till helheten.

De resterande ser bara till sitt intresse, traditionerna, ekonomin som inkluderar bidragen från exempelvis EU.

Viljan att samarbeta finns inte.

Det är det som är så tragiskt, att pengar, makt och egoism har blivit tre stora fiender till oss människor både i samhället så och i naturen.

Men skall vi fortsätta låta det vara så, eller vill vi göra en förändring?

Klimatet är hotat, men så även vargen och hela vårt ekosystem.

Det som människor i åratal har försökt bevara och även återinrättat, med nya kunskaper och ett annat sätt att tänka håller NI nu på att förgöra.

Har vi inte lärt oss vid det här laget vad som är rätt och fel eller vad som är osunt och välgörande?

Så Andreas, finns demokratin, empatin, förnuftet, respekten kvar hos regeringen, hos dig, eller kan vi stå för att vi värnar om världens alla djur, men inte våra egna?

Jag tycker det är pinsamt att påstå att vi värnar om vår biologiska mångfald.

Med vänliga hälsningar

Pernilla Hedblom

Interna stridigheter inom Jägarnas riksförbund

Rovdjursfrågan skapar interna stridigheter inom Jägarnas riksförbund. Nu kräver Värmlands länsordförande Kurt Borg hela förbundsstyrelsens avgång.
– Vi är absolut inte nöjda med propositionen som regeringen lagt. Den är rena skämtet. Vi kommer att skriva till regering och riksdag och kräva nya beslut som leder till att den nuvarande rovdjurspolitiken blir stoppad, säger Kurt Borg till Jakt och jägare.
Han menar nu dessutom att hela förbundsstyrelsen i Jägarnas riksförbund måste avgå. Motivet till detta anges vara den överenskommelsen om flyttning av vargar som Jägarnas riksförbund gjorde med bland andra Jägareförbundet, samerna och LRF.

Länk till artikeln i Svensk Jakt

Glesbygdsbefolkningen gisslan för vargjakt

Vargjakt redan 1 december i år!

Det beskedet gav moderaternas talesman i rovdjursfrågor, Bengt-Anders Johansson i måndags när han tillsammans med den värmländske riksdagsledamoten Jan-Evert Rådhström (M), värmländske EU-parlamentskandidaten Catarina Segersten Larsson (M) och Lennart Johannesson, ordförande för jägareförbundet i Värmland besökte en gård i Vägsjöfors i norra Värmland som i höstas förlorade tre får efter ett vargangrepp.

Det märktes att Lennart Johannesson var en av besökarna.

- Rovdjurstrycket påverkar människors sociala liv i vissa områden, sade Bengt-Anders Johansson.

Länk till hela artikeln på Vargens tid.

Forskare gillar inte jakt på inavlade vargar

Miljöminister Andreas Carlgren vill att den kommande licensjakten på varg ska inriktas på inavlade individer.
Vargforskaren Olof Liberg har ett annat förslag.
– Skjut bort de vargar som ställer till mest problem istället, säger Olof Liberg.

Länk till hela artikeln i Jakt & Jägare

Mats Dagerlind – Avväpna jägarna och erbjud personer med vargfobi beteendeterapi

Mats Dagerlind skräder inte orden när han kritiserar jägare som är vargmotståndare.

Svensk vargskräck är irrationell. Ingen svensk har dödats av varg på 200 år. Den ojämförligt värsta människodräparen är människan själv.  Den varghatande jägarens osunda fientlighet mot en enskild djurart kan inte tillåtas dominera debatten om svensk vargpolitik. En sådan attityd är inte förenlig med det viltvårdsuppdrag som ligger till grund för att ge någon jaktvapenlicens. Avväpna omgående dessa jägare och sätt dem i ekoskola. Erbjud vargfobikerna samma kognitiva beteendeterapi som visat sig så effektiv på personer med spindel- och ormfobi. Länk till hela artikeln

Nästa sida »